u cant run 4ever

Har börjat hoppas på alldeles för mycket, finns inget stopp.
Detta e ingenting jag har planerat, inget jag ville skulle hända.
Allt som vi inte vet skrämmer livet ur mig, vill inte bli sårad.. vill inte låta tårarna rinna, även fast det e vad dom vill, jag tillåter det bara inte, För om jag visar den sidan av mig, så kanske jag tappar bort vem jag e helt och hållet?
Hur ska det va? vad är rätt och vad är fel, det är någonting jag brukade veta men har ingen aning längre.
Varför älska när man bara blir sårad i slut ändan? Varför ge folk en chans när dom kommer bränna en 1 dag.
Känner att den ända jag verkligen kan lita på är mig själv. Gillar att va själv än med folk, sitta ensam i rummet skriva låtar och bara ta sig tid att tänka på vad som händer, tid att landa.
Jag har nu länge sprungit iväg från dessa problem, men dom är väll ikapp nu..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0