Why am I the way I am?

What is there to say?

I've been raised this way.

To cry is wrong.

So I kept it all inside.

Without knowing it, it drove me insane.

We dont speak emotions.

It's all laughin and ignorin.

Therefore i see things for what it actually is.

I dont show anyone my tears.

The only one who has seen them is the person i see in the mirror.

Tryin to see why I ended up here.

No matter how hard I try I fail.

It might be for my own good.

But is it possible that I unknowingly dont want to know?

Is it that horrible?

Why am I tryin to reject a part of me?

My memories are erased.

Nothing that can ever bring them back.

Doesnt matter if i put in all my time to know

I just wont.
Somethings tellin me that I dont wanna know.

What is really goin on below.

Below the laughs and jokin about.

There is a person who doesnt know who that person is..

 

Har nu varit hemma i 3 veckor och vill tillbaka känns som om jag har varit hemma i månader. Denna sommar har jag varit i mitt hemland Eritrea verkligen ett land jag dör för visst kan det bli mycket bättre men man känner sig verkligen hemma. Åkte till Asmara den 18juni och kom hem den 16 augusti. Jag har träffat så otroligt många människor som jag verkligen kommer hålla kontakten med. Har festat riktigt hårt det var Aiba som gällde dag in dag ut. Jag och lidia festade som man ska festa alltså utan bry vad folk säger eller tycker om en. Bråkat med asmarinos mer än en gång. Eritrea drog ut den där sidan jag har velat gömma, den sidan jag nästan glömde eller hade jag kanske förträngt den inte vet jag men iaf jag bojkottade nästan alla som pratade svenska höll mig till människor från England och Amerika och jag mådde riktigt bra, nästan för att vara sant. Men vad jag har lärt mig, det är helt sjukt har lärt mig så extremt mycket. efter man har sett så många familjer svälta, ligga på gatan och be om lite pengar e verkligen en eyeopener. man inser hur mycket man har tagit allt man har för givet. till exempel, mat, en säng , vatten och tak över huvudtaget. Vi vill inte gå i skola mendan det finns människor i världen som skulle göra allt för att kunna gå i skola men kan inte pga att de inte har råd. Det är så äckligt stor skillnad mellan hur vi lever och hur de lever. det var som att det var en helt annan värld jag kände då verkligen inte igen mig. Jag visste som inte hur jag skulle bete mig, visste ingenting. Allt man vet här spelade ingen roll för det som finns här existerar inte där. I alla fall sist men absolut INTE minst så fick jag hälsa på min farmor och farfar, åkte ut på landet och lämnade blommor! men för att sammanfatta min resa

Sawa,aiba,aiba,aiba,travollo,danny,lidz och co, UK, getema, enda korea, family ayele, aiba,aiba,aiba, travollo, champion, rahwa, zara, bar hewenet, keren hotell, canada, prego, AREKI, VIP room, drama, expo, guaila at the house, mitt och lidias hus, smink, cola, areki och mkt mer!
Har verkligen haft en underbar resa!!!!